Hannes och jag är en av de 50 första i världen som testar den nya tjänsten Voddler! Det funkar precis som Spotify, man streamar filmer (yes, jag kunde ett fränt dataord!! “Vad du kan gumman!” “Ja vet, fränt dataord!!” “Vet du vad de innebär då?” “Nä..!”), dvs filmerna skickas till datorn i realtid under tiden man tittar på filmen.

Vi började med RatRace! En kort reklam innan filmen (jämfört med reklamen på 3an 4an 5an, var de en piss i Nilen…) och sen är det bara film film film.. Bra kvalité med! Hackar inte ens lite grann, och även en dataidiot som jag kan använda det. Nåt för alla pensionärer att lära sig! Redan i Beta-versionen finns det nästan 300 filmer att välja på.

Gud vad teknik är underbart ibland!

Nu ska vi se en film till, njuta av Voddler och teknikens under. Jag tror inte man kan bli testare längre, men snart släpps det väl för allmänheten! =) Definitivt värt att använda!

Och spana in våra nya blommor! Storshoppar´n! (Hannes alltså)

Vilken dundersemester! Den började med att vi hämtade upp Lunkan kl 07.00 på tisdagsmorgonen. Bilen rullade mot Liseberg! Väl framme där fick vi köa.. Och vi insåg att hela dagen troligen skulle bestå av köande.. Men så insåg Aggie Den Smarte en sak. De attraktioner som öppnar 12, kan omöjligt vara 35minuters köer till kl 11.45.. Så vi gick upp på berget, till Uppskjutet, Höjdskräcken och de där. Inte en kotte! Vi kunde åka gång på gång, och bara missa ett uppskjut! Yes! Hann med UppSwinget, Kanonen och Bergbanan också, på bara 4 timmar! Hannes tog massa kort, som blev riktig kul när man zoomar in. Dock lite suddiga, i o m att de är väldigt nära då..  Kolla in =)

Sen var det dags att åka färjan över till Danmark. Hannes och Emma bråkade som vanligt hela vägen. Hannes anklagade Emma för att ha näshår som en djungel. Sen försökte vi prata danska. “Det är bara att köra ut tungan, öppna munnen, och snacka! Danska! Efter en kvart insåg vi att alla bilar runt omkring, precis som vi hade vevat ner rutorna.. Och varenda bil hade dansk registreringsskylt. Oops. Emmas fel! Jag skratta så jag fick ont i käkarna och var tvungen att “trycka tillbaka” dem. Det fastnade med på bild!

På båten var vi törstiga, och kaffesugna, så Emma och Aggiebaggie gick för o köpa dricka. “Kolla den där båten, den är asnära.” “Ja men det är nog lugnt.” Vi beställer dricka, och Aggie betalar. Då säger killen i kassan, till sin kollega. “Kolla vad nära vi är den där båten! Vi kommer krocka!” GLURRP! “Vaa..? Jag trodde det var helt lugnt..?” “SKRÄM INTE KUNDERNA!” “Oj förlåt, det är nog ingen fara, om det skulle smälla till, så sitt ner och var lugna, här är kaffet.” “Mitt sista kaffe….”

Jaja, vi kom fram utan problem.. Men då börjar Hannes och Emma diskutera var vi ska bo. Emma tyckte Bed & Breakfast. Hannes vägrade! “Jag tänker inte bo hos en dansk tant som kommer och luktar mig i örat klockan 5 på morgon!” “Nej men de kommer in med frukost när man vill” “Oh gud, de pratar danska, VILKEN VÄCKARKLOCKA!” Lyckligtvis hittade vi världens finaste Motell, bra pris 1100 per natt för alla tre, frukostbuffé och världens sötaste danska tant! Vi var oroliga för o inte fatta danska, så vi körde engelska.. “Where are you from?” “Sweden” “Jasså, men ni kan prata danska, jag förstår.” “Det är för vår skull… men.. vi förstår dig!” VI stod en stund och prata med tanten om hennes lättförstådda danska, och hon trodde det beror på dialekter, vissa svårare än andra.. Glada i hågen gick vi för att köpa middag klockan halv 11 på kvällen. Beställde på svenska. Tjejen i kassan fråga Emma nåt. “Öööh, va?!” sa Emma, och det var precis vad vi andra tänkte… Danska är konstigt!

Dag 2 var vi turister, och åkte till grenen och stod i båda haven, kollade på vågorna, och skämde ut oss! =) Det var riktigt kul! Hoppade i vågor, vilket utvecklades till luffarklackar, och sedan vansinnes hopp på stranden ihop med Emma. Galet! Men vadå, danskarna lär inte döma oss, de pratar ju konstigt!

Vi fortsatte turista vid den nersandade kyrkan, och de flytande sanddynorna.

Dag 3 bestod till 90% av bilåkande.. Ett ordentligt stopp blev det hos mormor Aina. Hon hade väntat länge på oss! Där väntade bullar kakor tårta kex och smörgås. Efter att ha satt i sig smörgås och bulle, med munnen full av tårta tyckte Aina att vi åt för dåligt. “Ni tänker väl inte på figuren flickor?” “Möööh..” svarade vi med tårtan hängandes i alla mungipor.. Sen fick vi se hennes bästa fynd, Emma gjorde storsuccé eftersom hon KAN lite om glas och porslin. Aina var mäkta imponerad. Sen imponerade hon på Emma och mig, med världens bästa humor! Vi tittade på bilder, bland annat en balbild på mig och Hannes. Hannes har långt hår med sne lugg över hela nyllet. Aina hade klippt ut en bild på BarbadosMagnus i långt hår med lugg över hela nyllet, och satt breve bilden på Hannes. Emma och jag garva så vi grät, Hannes var tyst. Det här ska han få höra!

Det här var en av de bästa resorna nånsin! Det enda som varit negativt, var att jag blivit fisen på två gånger! Tre gånger i hela mitt liv har det hänt, två gånger av dessa var under samma dag. Vid frukosten dag 1, satt ett gäng norrmän bakom oss. Han som satt bakom mig, la på en jättefjärt. I matsalen. På mig! Sen var det Hannes som fes på mig när vi spela kort. Vilken pojkvän va?!

Tack älskade Emma o Hannes för bästa resan! =) Repris nästa år?

Resan hem från Lindos var läskig. En taxi stannade, och erbjöd oss ett bra pris. Vi ville inte betala med våra liv!! Mitt i en skymd kurva kör han om! Läskigt! Men jämfört med alla andra fartdårar och trafiktokar på ön, körde han ju lugnt och fint.. Dock blev han lite arg på oss.. “Till Pefki, 7E!” “Åh va bra, hotell Elvita tack!” “Elvita, LARDOS!” Woot? Är det där lilla Lardos trots allt..? Nej det var det inte.. Det visade sig veta Lardos Beach. Lardos låg 4 km bort.

Näst sista kvällen tog vi en taxi dit (för bussen missade vi. Den gick 17.35 från Pefki. Vilket betydde 18.00 från LardosBeach. 18.00, eller 17.50 eller 18.10. Eller rent av 17.45! Lätt att veta..?) Hittade en supermysig resturang, våra LardosBeachresturanger kunde nypa sig i näsan i jämförelse! Personalen var supertrevlig, allt var så bra, ända tills jag hör en brittisk accent ropa “Rachel, Megan!” och satte colan i halsen. Kunde man inte gissa att tre av engelsmännen klampar in, gapandes och skrikandes, på JUST den resturangen?!?!?! Inte fasen slår de sig ner och börjar läsa menyn.. De ber personalen lösa deras problem, ett bord för 12! HELSIKE!! VI åt ganska fort. Gick sen vidare.. Ingen mening att sitta kvar och ha “mysigt” med dem vid bordet(-en) brevid.. Rakt bakom min rygg..   Vad är oddsen?!

Nåväl, sista kvällen fick vi strömavbrott. Hur kunde det hända, tänkte vi, och gick ut på altanen. Vi såg inget alls. “Kolla, stjärnor!” Det verka som hela stan va svart. Spridda röster hördes från balkonger omkring oss, men inte en kotte kunde vi se. Lyckligvis kom ljuset snart tillbaka =) Hannes trodde först att mörkret va mitt fel, och försökte ha mig att stoppa i nyckelkortet i el-grunkan (som var tvunget att sitta i för att elen skulle funka). .. Döm om vår förvåning, när ljuset kom tillbaka, men snart byttes mörker mot smällar. Skott. Hundra skott! Lät som krig utspela sig utanför fönstret, och kulsprutor pepprade greker till marken blodigt och brutalt. Vi sprang ut, och fick se.. fyrverkerier. Krigsfyrverkerier! Jag har aldrig i mitt liv sett så många fyrverkerier, och ingen har smällt dem så tätt. Det gick ju inte att se hälften, eftersom 10 small samtidigt över hela himlen, alla skjutna från samma ställe…

Söndag morgon vakna vi tidigt, och packa in oss i en knökafull buss. Med spyfamiljen! Blev en sväng på flygplatsen, där en liten kille, typ 9 år kanske, sprang och hostade. Sprang och sprang, och jag tänkte varför gör inte hans mamma nåt?!? Och hostar på folk, när alla går och är rädda för svininfluensan? Folk alltså… När vi skulle betala maten, kom en man och knagglade fram på engelska med svensk brytning. “Äkskus mi, diss boj känt fajnd his mommy.” Ahaa…. det var därför han sprang. Sprang och sprang, fast chocken och paniken gjorde att han knappt kunde andas, utan hostade hela tiden. Oops.. hela flyget hem tänkte jag på pojken, och undra om han hitta sin mamma. Mamman måste sprungit så hon hosta hon med!

Väl i bilen på Landvetter flygplats, efter att ha landat i tid och allt, börja bilen låta.. KNOCK KNOCK KNOCK….I helvete! En och en halvtimmes fördröjning på grund av något som troligen var en sten i bromsklossen på nåt sätt.. ? Bilen rulla fint hela vägen hem tillslut!

Här kommer lite finalbilder!

Vad finns mer att berätta om denna semestern? Det enda som störde underbarigheten för utom gapiga englesmän, var Agnes kropp. Den ställde till bekymmer både till höger och vänster.. Till en början var det bara fingrarna som är så rackarns känsliga.. Sved och eksemade sig av sol och vatten.. Sen fick fröken nässelutslag. Troligen. Först trodde jag det var soleksem, men de var på ryggen, som var osolad..? Kliade som fan. Tack Gud, för att jag var smart nog att stoppa ner hydrokortison i väskan!

Några dagar senare låg jag i solstolen, sola ryggen och läste en bok, hävde mig på armarna sådär som man gör… *knäck!* Nåt hände.. Sen gick min axel inte att röra på tre dagar. Varje gång jag försökte röra den stack det till nåt så in i bängen, att jag skrek till av smärta. Ta på sig brallor var ingen baggis!  Lyfta något var otänkbart. Lägga sig ner i sängen var plågsamt (?). Sätta sig i en taxi gjorde allt såå mycke värre.. Kanske var det en nerv som kom i kläm eller nåt…?

En dag åkte vi buss till Lindos. Det visade sig vara en av de finaste platser jag nånsin besökt! Bussen stanna uppe på ett berg, mer eller mindre, sen fick man vandra långt ner i en dal.. där låg staden! Trånga gator, åsnor, greker, och mysiga tavernor! Allt vi saknade i vår stad, som vi vid det här laget trodde hette Pefki! Här tog vi till en lång vandring, upp för berget, till ruinen på topen! I 35graders värme var det en kamp mot svettlökarna! Fasen va jobbigt det va! Men vilken utsikt! Middagen åt vi sedan på en RoofGarden Taverna, alltså satt vi på taket och åt och såg på staden. Mysigt!

Ja historien fortsätter alltså, i en öde liten by, som inte alls känns som den beskrivna staden Lardos. Nog för att det skulle vara lugnt, men SÅHÄR lugnt?

I rummet var det gräsligt varmt! Vi blev helt enkelt tvugna att köpa AC.. En liten plugg att sätta i elskåpet, 700 spänn!! Men den lilla rackarn gjorde rummet så svalt o skönt! Första natten hade vi ställt den på 18grader.. Med ett tunnt lakan, var 18grader iskallt!! Jag försökte använda fjärrisen, och ändra temperatur, eftersom jag inte ville ligga i fosterställning och skaka av köld hela natten (det var nämligen jag som låg i blåset från ac:n, Hannes låg tryggt utanför blåsvidd). Lyckades inte ändra.. Tillslut försökte jag väcka Hannes för hjälp. “Hannes, jag fryyyyser!” huttrade jag fram. “Öööh.” “Hannes HJÄLP! Jag fryser så jag skakar! Det är så kallt, hjälp mig ändra temperatur!” “Nä, det ska va så här *SNAAAAARK!* Öööh..” “Hannes!!!” “Huh?!” “Hjälp mig ändra!” Hannes rycker till mig kontrollen, klickar lite *piip* och sover sedan vidare.. Så värst mycke varmare blev det ju inte Men en stund senare började Hannes frysa, och gick efter filtar *smart!*, den tanken hade inte slagit mig! Han va snäll nog att lägga en över mig med =) Och tills nattten därpå, hade vi bytt plats i sängen, och ändrat temperatur till 22!

På rummet spenderas tiden med att läsa och spela kort, vilket oftast slutar med att Aggie anklagar Hannes för fusk, tappar kort åt alla håll och kanter, och mycke knas.. Även lyckas Aggie allt för ofta få plocka upp STORA högen kort..

Påväg till “stan” varje dag, passerar vi ett katthem. Sjukt söta små kattungar! Mjau!

Första dagen, inga röda solbrännor. Andra dagen, Hannes har röd bränna. Tredje dagen smorde jag in mig med ännu starkare solkräm, DÅ brände jag mig! Hur kunde det hända?! Ligger där och steker timme efter timme, lyssnar till de gapiga engelsmännen som verkar vara ÖVERALLT, eller iaf höras överallt.. och bränner mig först när jag verkligen smort mig ordentligt? Jag fattar nada.. Vi käkar på de två resturanger i “stan” som tilltalar oss alls, och börjar planera för bussresa, ut ur ingenmansland, till staden Lindos.

Så den tredje kvällen, när jag är påväg ut på altanen, kommer en liten syrsa flygandes i ansiktshöjd. Jag tittar i kors, ser den komma närmre och närmre.. snart krockar den mitt mellan mina ögon… och duckar i sista sekund! Hannes får panik! Vi ska ju sova om 4 timmar, det kan inte  vara en gräshoppa där inne!! Jag skrattar mest, och inser inte hur illa han tycker om kryp.. Vi spelar kort en stund, och hoppas att gräshoppan ska smita ut. Väl inne igen börjar vi leta efter gräshoppan.. Hannes idé, för att slippa köra ner huvet bakom sängen, och riskera att bli påhoppad av en minisyrsa, var att sträcka ner kameran, och ta kort under sängen. Sedan zooma in och se om man kan hitta den på fotot för att lokalisera den. Vi hittar den efter mycke om och men och avskakade lakan och gardiner, bakom garderoben. Det är en fruktansvärt liten gräshoppa! Så liten att den knappt kan kallas syrsa. Jag är ju van vid Tonys ödlemat, men det är inte Hannes. Han vill ha bort den. Lite elak som jag är, vägrar jag hjälpa till att försöka få ut syrsan, och hävdar bestämt att jag är LIVRÄDD för den.. Istället får Hannes, som ÄR livrädd för den, försöka få ut den. Gud va jag skratta!!! Med en handduk försöker Hannes vifta ut den på golvet, för operation mosning. Syrsan sitter trotsigt kvar, och Hannes gör många tappra försök.. Jag ligger på sängen och vrider mig av skratt. När han väl får syrsan att hoppa ut på golvet brevid garderoben istället, försöker han slänga handduken på den. Syrsan är max 2×1cm stor.. Handduken är en dusch-handduk. Ändå missan han gång på gång. Föreställ er detta: Hannes på ena sidan av garderoben, syrsan på andra sidan. En lång arm sträcks ut, och en handduk kastas iväg. Gång på gång missar den, vilket inte innebär att Hannes bara tar upp den. Han sträcker ut handen, och nyper tag i det hörn som är närmast honom själv, för att sedan försiktigt dra handduken över golvet, tillbaka till säkerhet.

Tillslut prickade han dock syrsan.. där låg den under en handduk, och blev totalmassakerad av en stor gympasko! Den bars slutligen ut, i ännu en handduk, på altanen, där den död eller halvvdöd troligen blev torr som ett chips i solen..

Jag ber till Gud att Hannes inte läser detta.. Vad arg han ska bli Men oh så kul jag hade! Mycke knas har det varit, se bilderna och döm själva!

Sen ska vi disskutera grekkörning, lite fundering kring vart i satan vi bor nånstanns.. och kanske kommer vi hem tillslut?

Vi får ta lite i taget här, så alla de gotta delarna kommer med. Följ semesterföljtetången, och ni kommer få höra om Hannes som dödar en gräshoppa, engelsmännen, skitstan, livsfarliga bilturer och självklart sol värme och god mat! Bland annat!

Så vi börjar alltså påväg till Grekland. Dagen före var det ju som tidigare nämnt lite panik.. mycke som skulle fixas, på ganska lite tid! Men klockan 00.30 satte vi oss tillslut i bilen, och körde iväg mot Göteborg! Jag hade laddat med musik på min fräsiga mobil, som kan sända fm-radio. Dvs, vi behövde inte ha musik på nån cd eller så, men kunde endå spela på bilstereon, bara vi ratta in rätt fm-frekvens. Kalasbra tyckte vi och dansa disco utan det minsta bas, hela vägen till Landvetter.

Väl framme, kl 4 på morgon, kom vi på den smarta idéen: skicka ett sms till Lunkan!! Haha, fy så elakt. Smset löd “Nu har discobilen parkerat och vi har satt oss att pusta ut innan det är dags att sova på planet! Hoppas du vaknar, hälsar Hannes. Ses om en vecka!” Lite lagom ont sådär.. Och mycke riktigt, en liten stund senare kommer ett sms.. från Emma? “Trevlig resa nu! Tänker på er, och avundas er!”  Hon var såklart vaken Kunde inte sova, den stackarn..

Timmen innan vi fick gå på planet, var lååååång, för det var den enda timmen på natten/morgon, som man absolut inte ville råka somna! Väl på planet, stupade jag som en fallen soldat. Hannes väckte mig när vi skulle lyfta, och fråga om ja inte ville se.. Jag kika ut genom fönstret, såg marken försvinna under oss, och somnade om. Vaknade tre timmar senare med nackspärr, då jag sovit med hakan i armhålan. Aj aj aj..

Så klev vi alltså ut i 29 graders värme. Bara 29 tänkte vi, en skitmatch, inget som kan rubba oss hårdingar! Oh fy fasen va VARMT de va! 29grader my ass, jag tänker bestämt hävda att vi landade i 35graders värme! Lyckades hitta rätt buss, och puffa iväg i den.. Längs krokiga vägar fyllda av minnesstenar och små små små pyttekyrkor, bara för att sätta små ljus i, för den som kört för fort.. Lite läskigt då, att bussen körde i 220blås nerför serpentinvägen! En kille spydde. Hans familj kallade vi Spyfamiljen. Det var minst sagt ett märkligt gäng, av anledningar jag inte kan sätta fingret på. Men som exempel mammans uttalande: “Han blev JÄTTEARG!” “Vem?” “Busschaufförn!” “Va, varför?” “För han spydde..? Det var väl inget o bli arg för..” Jag hade med blivit arg, om man sätter en åksjuk kille, utan spypåse, utan att berätta att han lätt bli åksjuk, precis i nacken på mig. Ja, det hade jag. Hela familjen hade nämligen käkat åksjuketabletter, men det sa de bara på svenska

Jaja, nästan 2 timmar senare var vi framme vid vårt hotell! Snyggt och prydligt, kan vi sammanfatta det. Inte så som på bilderna dock.. Det gällde bara 2 rumslägenheterna, 2bäddsrummen såg inte alls lika fräsha ut. Hum.. Vi smorde in oss med solkräm, bleka svenskar som vi är, och la oss vid poolen. Mmmmm…. Härligt! Tyst och lugnt, allt förutom ett gäng engelsmän som hade delat upp sin enorma familj.. 6 vuxna satt och drack öl efter öl efter öl och tjöt och hade sig i baren.. Och de unga tjöt och skrek i poolen, precis hela tiden. Knuffade i de vuxna, om de råkade gå förbi. Till de vuxna hörde även hotellpersonalen! Konstant svärande åt varandra, kalla varann fula ord, och sånt där som man gärna vill höra när man ligger och njuter vid poolen..? Några timmar senare gick vi in i rummet, där vi somna på stört. Vakna klockan 9. Tur att det är en alldeles okej tid att äta middag i grekland! Ut for vi, käka världens godaste carbonara, på den tredje resturangen vi passera..

På väg hem insåg vi att vi gått längst bort åt det hållet.. Och några gator, ifrån huvudgatan, fanns inte. Alls. Vi gick hela vägen bort åt andra hållet, på 3 minuter, och insåg att det “mysiga lilla lardos” var förbaskat litet! 4 tavernor, 7 biluthyrningar, 5 supermarkets (bara det är skrämmande, fler supermarkets än matställen?), och inget mer. VAR I HELVETE HAR VI HAMNAT?

Ja det får ni kanske veta i del 2, som jag skriver nån gång senare när jag orkar.  =) Nu, KAFFE!!!!!!!!

Här kommer en snabb uppdatering från Stockholm! Vi kom fram tryggt och säkert tidigtt igår morse, och möttes av Christian som visade oss runt en liten bit på sitt nya jobb.. Det mesta var hemligt, så det fick vi inte se, men han kunde iaf peka mot var hans kontor var! Sen åkte vi till lägenheten och installera oss, och fortsatte ut på stan. Jag köpte två topar, på hm och gina, väldigt orginellt! Sen käka vi lunch på ett cafe.. Varsin halv smörgås med ett par räkor på, för… håll i er nu, för detta ör HUTLÖST! 170spänn!! Huuu.. och jag som skämms för att ta  48kr för en laxsmörgås på mitt jobb… 85 för en räkmacka är ju katastrof! Nåväl, vi traska runt på stan, köpte en klocka, en plånbok och minivindruvor på hötorget.. Och mot kvällningen åkte vi hem till Christians lägenhet och spana in den. Riktigt fräsh, men fruktansvärt dyr! Nästan dubbelt vad våran kostar, men hälften så stor och en halvtimmes promenad från “mitt i stan”.. Uj uj uj. Sen blev det pizza, och långpromenad hem. 50 minuter tog det!

Idag ska vi på Naturhistoriska och Skansen! Ikväll blir det allsången.. haha! Fast vi ska inte paxa platser hela dagen, så vi får stå längst bak och lyssna. Helt okej tycker jag.

Nu på morgon har jag konstaterat att Hannes och jag tänker olika vad gäller packning. Trots att han va den mest nojiga, hade han, förutom kläder packat ner ett USB-minne.. Jag hade stoppat schampoflaskan i plastpåse, och i sista stund fått med mig tops och sånt där smått som kan va viktigt. “Jag tänkte att vi kanske kommer behöva ett USB-minne” sa Hannes, och kände sig tydligen nöjd med sin packning.

Så söt han är!