Eller.. törs jag tro? Törs jag hoppas? Hannes kanske fattade fel, och fick mig att tro på att det var sant. Det verkar i alla fall som jag kom in på utbildningen. Den jag önskade mig, min önskeutbildning!! WOHOOO!! Det här får vi fira med en glass tycker jag!

Hannes förevigar min sista städning:

Städar köket, jo jag städade också, inte bara dummade runt..

Våttorkar golven

Och KLAR!! Sista färden ut med sopsäcken..

Bye bye jobbet! 4år jobbade jag där. DET är länge! Det är  typ 1/5 av mitt liv!! Gud så liten jag är..??

Jag känner det på mig. Den här dagen kommer andra minnas länge, och påminna mig om.. Det började med att jag vaknade, klädde på mig och gick upp för att göra kaffe. Kaffet hällde jag, som ni redan vet, över hela soffan i samband med att koppen gick sönder mot glasbordet. Bra jobbat AggieBaggie. Sen skulle jag gå och jobba, den sista städningen på Dataton. Tam-tam-ta-daaa….!
Hannes följde med och skulle titta på den nya inredningen där, och jag lovade honom kapsel-kaffe á la lyxvarianten som kompensation för morgonens tabbe. Jag hade fått instruktion av mamma, dels i hur man öppnar dörren när någon ringer på porttelefonen, och även i hus man gör kaffe i deras lilla maskin.. Så jag satte i en kapsel och tryckte ner spaken, precis som mamma sagt. Dock gick något fel på vägen. Jag kikade förundrad på den vitdaskiga sörjan som rann ner i koppen. Jaja, det är väl så dyrt lyxigt kaffe ska se ut… Men det var väldigt lite färg för att vara kaffe….? Jag serverar koppen till Hannes och städar nöjt min sista gång medan han dricker lyxigt kaffe och läser en tidnig. “Smakar det bra?” frågar jag. “Det smakar lite… det växer i munnen på mig..” Jag tänker att jag tog väl en sort som Hannes inte gillade, Han skulle fått kapseln med svart lock istället för grönt, så hade han gillat det!
Plötsligt ringer porttelefonen, och jag ser från fönstret att det är Ersättaren som står vid porten. Så jag svarar i telefonen och trycker på 5an, som mamma sagt. Det hjälpte inte. Rackarns! Så jag får springa ner och öppna vid porten.
Jag visar den nya tjejen runt och berättar hur jag brukar städa och vilka rutiner jag har. Sen fick jag den smarta idén att visa henne larmet. “Såhär gör man när man ska larma!” säger jag och slår koden. Larmet går på och tjuter som fasen. Jag slår in koden igen, med vetskapen om att larmet ska sluta tjuta. Det gör det inte. Det tjuter om möjligt ännu mer. Jag slår koden igen och igen och igen och fumlar med knapparna under vimsiga “oj då, såhär skulle det ju inte bli… eeeh ehhh… oops. Det har aldrig hänt förr. Nu måste jag få av larmet, annars kommer securitas hit och det kostar massa pengar. Ehhh..” tillslut får jag fram telefonen och ringer mamma. I samma sekund som hon svarar får jag larmet att tystna. Bra eller dåligt? Betyder det att securitas är på ingång? Mamma säger åt mig att ringa till växeln och stoppa utryckningsbilen. “Hej jag heter Agnes, jag har klantat mig med larmet. Jag ville bara veta om det registrerats hos er eller om jag fick av det i tid?” Det hade inte gått larm ända till dem. Pjuuuh!! Lite pinsamt. Men nu har den nya tjejen lärt sig hur man INTE ska göra.
När hon gått och larmet är av får jag en fruktansvärd huvudvärk. Jag går och sätter mig med Hannes som fortfarande inte druckit upp sitt lyxiga kaffe. Så får jag för mig att jag ska göra kaffe till mig med, för att linda skallebanket. Det är då jag upptäcker att kapseln som bryggde Hannes kaffe är oanvänd i maskinen. Hahaha!!! Hannes har druckit “kaffe” bryggt på gamla snuskiga rester från tidigare bryggningar, det var vad som gav hans kopp liiiite lite färg, och troligen anledningen till att det växte i munnen på honom. Jag skrattar så jag gråter och Hannes tycker att det är elakt; först brygga snuskkaffe, och sen skratta!
Sen skulle Hannes och jag snaska en varsin godisbit. Vi hade bara två. Hannes valde den ena, jag tog stolt den andra. Min smaka värre än sur grädde som törstsläckare. Det var då det brast: ALLT GÅR FEL IDAG! Jag hatar den här dagen!!!
Hannes kom fram till att han skulle vara förare när vi åkte på mamma-turné och firade Mors Dag, jag skulle lätt kunna orsaka stora faror i trafiken och med största sannolikhet välta bilen i ett icke-existerande dike.

* Byxorna blev nerskvätta
* Soffan blev halvt förstörd
* Koppen gick sönder
* Hannes fick snusk-kaffe
* Jag lyckades inte använda porttelefonen
* Larmet gick!
* Och jag åt en äcklig godis.

Nääääe, hela vår lägenhet kommer stinka kaffe i år framöver.. Jag gjorde en dundertabbe som jag inte riktigt kan förklara. Kaffekoppen med extrastarkt kaffe gled ur handen, landade på bordet, gick i tusen bitar och stänkte ut nästan hela innehållet inklusive porslinskross på soffan. Gaaah!

Till historien hör en annan liten detalj. När jag skulle klä på mig stod jag och höll i mina bästa byxor. Ska jag ha dem idag, eller spara dem, så jag kan ha dem någon annan dag? Äsch, hemma blir de ju inte smutsiga, jag kan ha em idag OCH en annan dag, tänkte jag och satte på mig favobyxorna. Ja, och nu är det kaffe över heela härligheten. Tvättkorgen nästa för favobyxorna.

Är det någon som vet ett bra sätt att få bort kaffelukt från en tygsoffa?

Jag lovade ju en mindre recension av filmen vi såg. Den får 4/5 toast tror jag. Högt, för den va sååå dålig så man skratta rakt igenom, men inte full pott – av samma anledning. Den va ju ruskigt dålig, haha. Men svinkul, vi skrattade gott! Kan rekommendera den en trist regnig dag när man behöver något att skratta åt, helst i en vrickat sällskap, som tillåter en att skratta åt ALLA dumma skämt och töntiga repliker!

Jag har ju inte flyttat till storstan än, men jag tänkte påbörja en kändisspaning redan nu. För när jag va upp i stan i onsdags såg jag min första: Dregen! Han från Backyard Babies Jag höll på att göra en “Robinsson-Robban” o hälsa, men kom på vem det var innan jag gjorde bort mig. Han åkte tunnelbana med en gitarr i fodral..

När jag träffade Robinsson-Robban på BurgerKing gick jag ju fram o hälsa, och blev väldigt förnärmad när han inte hälsa tillbaka utan bara tittade på mig. Min kompis fick förklara att han inte vet vem jag är, bara för jag känner igen honom från tv. Haha! Jag trodde det var någon jag kände…!

Jag får uppdatera er med alla kändisar jag får syn på sen..Dock går jag ju oftast i min egen lilla lilla värld av blommor, och ser inte mycket av vad som händer runt om, så de blir nog en fattig samling..!

Mamma och jag skulle på bröllop, gå och lyssna på mammas kusin som skulle sjunga under vigseln. Och gissa vem som följde med? Farmor! Rallyfarmor, är hennes nya namn. Jag kom till boendet för att möta upp henne och mamma, och då kommer farmor löpandes med myrsteg ut genom dörren. “KOLLA PÅ MIG!” tjoar hon och rusar ner för rampen med rullatorn i högsta hugg. Sen snodde mamma in sina byxor i rullatorn, så då fick farmor sluta springa. Hahaha! DET är min farmor det, det är så jag känner igen henne!

“För några sjukdomar är det möjligt att koffein faktiskt skulle kunna vara ett framtida läkemedel.

-Till exempel finns data som antyder att några koppar kaffe och sudoku på morgonen kan vara väl så effektivt som de läkemedel som läkemedelsindustrin försökt hitta för att motverka åldersberoende demenssjukdomar, säger Bertil Fredholm, professor i farmakologi vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet.

Måste börja dricka i tid
Med jämna mellanrum kommer nya rön om kaffets påverkan på vår hälsa. Oftast handlar det om negativa effekter.

Men i dag dryftades kaffets möjliga goda inverkan på oss människor vid en internationell konferens på Karolinska Institutet.

Och vem vill inte höra vad kaffet kan föra för gott med sig? Minst sju av tio svenskar drar i sig koffeinet varje dag.

-Både Parkinsons och Altzheimers sjukdom innebär att man förlorar funktioner hos nerver i hjärnan. Det vekar som om kaffet kan förhindra förlusten av just de nervceller som är viktiga för att kontrollera motorik. Koffein hindrar den förlusten. Även den nervförlust man kan få vid Alzheimers sjukdom kanske kan motverkas av koffein, säger Bertil Fredholm.

Men att börja dricka kopiösa mängder kaffe om man börjat oroa sig för symptom som påminner om Parkinson eller Alzheimers menar Bertil Fredholm är för sent. Det gäller att börja med regelbundet kaffedrickande långt tidigare om det ska ha någon effekt. “ http://svt.se/2.22620/1.2020645/kaffe_-_bra_for_halsan 

Jag ska helt enkelt dricka ÄNNU mer kaffe – med gott samvete! =)

Ute öser regnet ner. Det fullkomligt daskar i backen. Det är väl vad man kan kalla störtskur. Tur hade jag, två gånger: Gick in på bussen, satte mig på ett säte. Och då kom regnet. Det regnade så pass att det skvätte in genom vädringsfönstren i bussen, och då ska det vara mycket regn kan jag lova! När jag gick av bussen hade det slutat regna. Jag traskade lugnt hem i mina icke-regn-vänliga sandaler. Väl inne i lägenheten kom nästa skur, ännu värre än den första! Håret är snustorrt, yeey! Det brukar vara mitt största problem annars. Håret blir blött, och sen står det som en störtskur ut åt alla håll. Men så ska jag ju duscha nu, så de hade lika gärna kunnat bli blött.

Innan regnet kom hann jag i alla fall med sommarens nästan första grill! Supergott! Fia har permis från sjukan med sin lille, så de skulle grilla, och jag fick vara med. Riktigt lyxigt. Grillat är ju alltid gott, och sen att slippa grilla det själv gör ju inte att det smakar sämre! Vi hann med en liten promenad runt ghettot också. Titta på nya lekparken och sånt. Och så har jag lärt mig allt om Blixten-spelet till ps3. Fia va ju inte så bra på det, men jag fick mig en ordentlig lektion av stora sonen. Han visade mig manualen och pekade ut vilka saker man skulle leta efter och vilken knapp på kontrollen man skulle trycka på! Det var även han som mötte mig vid bussen, och visade vägen. Duktig kille! Som en riktig gentleman höll han upp dörrn, så jag fick gå in först! Sen blev det för spännande med besök, så då passade han på att retas med mamma istället!

Riktigt trevligt har jag haft, och nu har jag bakat klart mina macarons igen. De blev inte alls lika bra den här gången. Och mina superspecialare blev inte så goda som jag tänkt… Det är ju typiskt..!

Okej, det här är vad som hände. Aggie åkte tåg till Storstan. Vild panik! Hur ska jag kunna hitta rätt när jag föddes utom lokalsinne?! Det gick bättre än väntat, och jag stod plötsligt på rätt adress. In och börja leta. Får se en skylt som säger “Kaffe och smörgås en trappa ner”. Oj vad bussigt, tänker Aggie, går en trappa ner och får se ett dukat bord. Kände mig lite som Guldlock, i Guldlock och de tre björnarna, och jag högg in på en stor kopp kaffe. Baguetterna såg minst sagt delikata ut, men jag vågade inte ta en av dem, jag satt ju ensam där. Det borde va mer folk.. Jag börjar ana ugglor i mossen, och går upp igen. Hittar av en slump receptionen och frågar var jag ska. Porten breve. Där bjuder man på vatten. Haha! Jag trodde jag skulle dö, så pinsamt! Jag skyller på att jag var sååå kaffesugen. Och dess utom gjorde jag kanske dem en tjänst? Om inte jag druckit upp en stor kopp hade de blivit massa kaffe över som de behövt hälla ut sen.. Jag tror inte någon såg mitt lilla misstag, så jag låtsades inte om nåt, utan skämdes i tystnad.

Intervjun blev en chock, eftersom det plötsligt blev rollspel mitt i allt. Hjälp! Jag skulle sälja kontorsvaror och visa mina säljs-skills. Intervjuaren tyckte jag gjorde bra ifrån mig, så det är ju positivt. Men så säger de kanske till alla? Nu håller vi tummarna för att KaffeAggie kommer in på sin utbildning! Hoppas hoppas!

Nu ska jag på bio med Emma! Kommissarie Späck vankas. Återkommer om det. Det borde ju bli riktigt kul.. eller total katastrof! Haha! =)